Feber och tungt att andas
Verkar som om han aldrig blir frisk. Så fort den ena förkyldningen gått över så kommer nästa.
Många tror att han är allergisk mot katter och damm, men dom på sjukvårdsrådgivningen säger att man inte kan säga sånt nu eftersom han är så liten. Men om han är allergisk mot katter så måste ju det kunna gå att se nu...Eller?
Vi måste ju göra nått åt det. I värsta fall så får vi göra oss av med katterna :( :( :( Vill inte det egentligen men vad gör man inte för sina barn. Hoppas allt blir bättre snart iaf.Jobbigt för både william och mig och niklas. Vi får ju sömnlösa nätter hela högen.
Har också kommit på att jag inte mår så bra. Inte fysiskt utan psykiskt. Men det hjälper inte att gå till en psykolog. Har gjort det nu i ca 2 månader och det hjälper inte. Jag får komma dit och prata av mig bara. Det hjälper inte för mig. Jag behöver nån som talar om för mig vad jag ska göra. Det finns säkert mycket som spelar roll men jag kan ju inte göra nått åt det. Och det stör mig.
Det händer mycket nu. Man är gravid, sla orka hålla igång hela dagarna, sköta hemmet, ta hand om folk, och sig själv (nån gång när man hinner)
Folk säger ju att det är jätteviktigt att man inte glömmer bort sig själv när man är familj med barn...Men det är inte så lätt som folk tror.
Först ska man se till barnens behov är okej, sen mannens, sen ska man ta hand om hemmet också så det inte ser ut som fan :P
Det blir ju rent automatiskt att man sätter sig själv sist.
För min del så känns det som om jag inte kan tillfredställa varken williams eller niklas behov.
Ibland känns allt bara jobbigt. Jag hatar att jag får såna raektioner att jag bara går och lägger mig och gråter för att jag inte vet hur jag ska ta hand om situationen. Jag tar aldrig ut min "ilska" på william eller niklas, jag går och lägger mig och gråter istället. och det är inte typ nån gång i veckan. Det är typ varje dag. Tyvärr! Ibland känner jag mig fortfarande som en dålig mamma. Vill inte men känslan försvinner inte :(
Vet inte riktigt hur jag ska göra men jag hoppas att det löser sig snart.
Vill också passa på att säga till Anna: Du är en underbar kompis och rådgivare. Ni är ett underbart par du och dennis och underbara föräldrar till Lilly och nästa barn :) Vi kanske inte har kommit varandra så nära men jag önskar vi kunde göra det. Vi delar så mycket som är lika. Sättet att tänka och tycka på. Jag har inte många kompisar som tycker samma jag menn du är en utav dom :) Tack för att du finns och tack för att jag kan vända mig till dig när det är nått som hänt eller när jag behöver nån att prata med. Tack än en gång! Stor Kram!
Ne nu ska jag ta och sluta skriva här och ta mig nått att dricka.
Skriver eventuellt lite mer ikväll sen..... Bye Bye allihopa!