Så nära men så långt borta
Jag vill bara känna mig som förr. Just nu känner jag mig så tom. Vet inte riktigt hur jag ska beskriva det.
Du är så långt borta men ändå så nära.
Jag saknar tiden vi hade när vi verkligen kunde prata om allt.
Jag saknar tiden då jag var trygg hos dig. Är fortfarande trygg med dig.
Jag vill ha dig hos mig.
Jag vill känna dig som jag gjorde förut.
Jag vill att allt ska vara som förut.
Jag vill att du ska kunna komma till mig om det är något.
Jag vill att jag ska vara den som du kan prata med om allt.
Jag vill vara din bästa vän.
Jag vill att det ska vara du och jag.
Som förr.
Jag vill kunna ligga och mysa med dig utan att leder till något annat.
Du ska ligga och pilla mig i håret eller bara ligga och stryka mig på armen och säga att du finns där.
Jag vill att din romantiska sida kommer fram. Jag vet att du har den. Men du måste också vilja ngräva fram den.
En spontan middag eller en bio. Bowla kanske, ja du vet vad jag tycker är roligt. Hitta på nått. Alla andra gånger har jag hittat på allt. Fixat fram barnvakt och förklarat vad jag känner. Men nu är det din tur.
Jag vill känna mig uppskattad för det jag gör. Du får ju din uppskattning varenda dag typ. middag på bordet och sovmorgon, ett städat hem och sovande barn ;)
Det är väl det enda du behöver när du kommer hem.
Men när ska det bli min tur? När ska bli min tur att bli positivt överraskad?
Jag älskar dig av hela mitt hjärta! och jag vill fortsätta med det.
