Allt jag vill
Allt jag egentligen vill är att jag ska hitta mig själv igen. Nu på sista tiden har jag varit lite nere. Men jag vet inte vem jag ska prata med. Vill gärna med Lars men jag känner att jag vill prata med någon annan (förlåt älskling). Inte det att jag inte vet vem jag är, för det vet jag. Men de känns precis som om jag glömt bort lite av mig själv. Jag är egentligen en människa som är väldigt social. Väldigt pratglad. Men på sista tiden saknas något. Eller någon. Någon att kunna prata med. Någon som förstår mig. Någon som man kan dela tankar med.
Jag hade en sån person förut. Men som tyvärr försvann. Jag tycker detta är skitråkigt. Vill ha tillbaka dig igen. Om vi verkligen är så bra vänner som vi egentligen vet att vi är så vet du mycket väl vem du är som jag pratar om.
Denna person var den enda som såg när jag mådde dåligt. Och vågade säga det till mig. Vågade fråga vad det va med mig. Och istället för att jag ska svara med att det är inget så brast jag ut i gråt och vågade prata med henne. Hon sa inget, tittade på mig och gav mig en kram. Det enda jag vill är ha tillbaka det igen. Men någonstans på vägen har vi försvunnit båda 2. Det finns inte längre. Eller jo det finns. Men långt bort.
Bara känslan att kunna gråta ut utan att känna sig dum. Att kunna gråta ut utan att förklara varför. Att sen kunna säga vad man tänkt på eller vad man känner.
Att veta att denna person är inom räckhåll. Att bara kunna komma dit utan att behöva förklara sig. Hon vet bara. Hon frågar inte, hon ser det på mig. Du vet vem du är. Och du vet hur det varit men inte är så längre. Jag saknar det. Jag saknar dig! Jag saknar det vi hade.
Jag är superglad över det liv jag har nu. Men i vissa tillfällen saknar man lite av det man hade förut. Vissa saker önskar man var som förut.
Men jag är som sagt överlycklig över det jag har. Men ibland behöver man en axel att gråta ut på. En vän som alltid finns där. En vän som inte kräver att du ska prata. Utan bara finns där och låter dig låna hennes/hans axel.
Jag behöver någon att kunna bolla mina tankar med.
Eller så kanske jag behöver ha en ny vänskap. Någon ny att kunna börja om från början med.
Jag pratade med en person igår som jag tror jag kan komma överens med, men samtidigt kanske de skulle kännas konstigt för vissa om jag och denna person blev vänner.
Lite tråkigt att det är just mina tankar som gör att det stannar där. För dessa vissa kanske de inte spelar någon roll alls. Nu är det jag som sätter käppar i hjulet för mig själv. Varför? Jo, för att inte förstöra eller för att någon annan ska må dåligt. Men jag då? När ska jag våga vara lite självisk och bara tänka på mig själv?
När ska jag tillåta mig själv att må bra? Eller bara tillåta mig själv att strunta i andra?
Jag kan inte. Jag vill att alla andra ska må bra. Jag vill att alla andra ska ha det bra. Har någon problem så vet dom att jag finns där. Jag bryr mig om folk för mycket.
Och kanske är det så att jag faktiskt bryr mig om vad andra tycker trots att jag sagt att jag inte gör det. Jag vill ligga alla andra till lags.
Om alla dessa tankar kommer på grund av hormoner i kroppen vet jag inte eller om det faktiskt är så att jag helt plötsligt bara så där bestämde mig för att må dåligt vet jag inte. Jag brukar inte tycka synd om mig själv, men nu gör jag det. Helt i onödan egentligen. Jag har egentligen ingen anledning att må dåligt. Jag vet att det finns folk runt mig. Jag vet att det finns folk jag kan vända mig till. Framför allt Lars. Han finns alltid där.
Men det är lite skumt hur saker och ting kan ändras när man går från vänskap till kärlek. Innan vi blev tillsammans kunde vi prata om allt. Nu känns det som om det finns en spärr. Säkert bara jag som känner så (brukar vara så). Jag kan nog prata om allt med honom. Men det kanske är jag som inte vågar. De kanske är jag som är rädd över hur han ska reagera. Eller vad han ska säga.
Jag tror jag behöver en nystart. Eller ja, jag behöver lära känna någon ny som kanske kan finnas där lika mycket som alla andra gjort. Att börja om från början med en ny vän. Ett helt nytt äventyr.
De får nog bli min nya uppgift tror jag. Att hitta någon ny att lära känna =)
